Nedan hittas Helena Falks inledningsanförande i Lunds kommuns budgetdebatt.

När vi nu beslutar om budget för vår kommun är det i ett läge av osäkerhet och ovisshet. Pandemin har påverkat arbetet i alla kommunens verksamheter, nästan hela detta året. Politiken har också påverkats och delvis också de ekonomiska förutsättningarna. Men pandemin har också visat behovet av en stark välfärd, av trygghet i det gemensamma. I tider av kris måste vi agera i solidaritet med varandra och stöd måste finnas för de som behöver. Pandemin visar behovet av den trygghet som erbjuds av det offentliga. Den välfärd som vi betalar gemensamt och som alla har lika tillgång till är själva grundstenen för ett starkt samhälle.

För oss i Vänsterpartiet är det sällan ett bra tillfälle för generella nedskärningar men detta är ett alldeles extra dåligt tillfälle. Vi gick in i pandemin med de mest extrema nedskärningarna vi sett, i redan pressade verksamheter. Detta är ingenting annat än oansvarigt.

Med vårt budgetförslag byggs en stark välfärd. Vi tar bort alla föreslagna nedskärningar och ser till att kompensera för pris- och löneökningar samt för eventuella så kallade volymökningar. Allt annat än detta är de facto nedskärningar – även om det kläs i andra ord.

För det andra föreslår vi några riktade satsningar för att lyfta välfärden och skapa bättre förutsättningar för de som ska göra jobbet. Märk väl att detta, till skillnad från högerpartiernas så kallade satsningar, är reella sådana – det blir mer resurser efter kostnads- och volymökningar.

Vi föreslår en stor satsning på jämställda löner. Vi nöjer oss inte med att prata oss varma för jämställda löner, vi är beredda att göra vad som krävs för att det ska bli verklighet. Och detta mina vänner borde vara aktuellt även för de som inte anser att jämställdhet i sig är värt någon satsning. För detta handlar om mer än så. Det handlar om att alla kvinnor som slitit inom vården hela detta upp och ner-vända året. ”Tacka med lön” är kommunals kampanjslogan för att uppmärksamma det enorma arbete som gjorts av deras yrkesgrupper. Vi kan inte annat än hålla med. Vi vill gärna tacka med lön!

Vi vill se mindre barngrupper i förskolan eftersom små barn utvecklas bäst och tryggast i mindre grupper men också för att våra pedagoger förtjänar en god arbetsmiljö och de rätta förutsättningarna för att vara goda pedagoger i enlighet med läroplanen och hålla ett helt arbetsliv. Samma sak gäller i skolan och också i gymnasiet. Idag pressar vi in barn och ungdomar i klassrummen tills det är proppfullt. Detta skapar inte en hållbar arbetssituation för lärare och inte en särskilt pedagogisk miljö för eleverna.

Vi vill se mer personal i omsorgen och vi vill avskaffa de höjda avgifterna som infördes förra året. Att införa avgifter på hjälpmedel i hemmen så att man får betala 65 kr i månaden för att kunna gå på toa i sin egen lägenhet, att dra ner på frekvensen i städning hemma hos äldre – vad är det för någon politik?!

Dessutom, att införa rätten till heltid och avskaffa delade turer kan inte genomföras samtidigt som man genomför nedskärningar. Vad händer om man försöker med det? Jo man får fackliga upprop som de vi sett kring ”hälsosamma scheman” och man får frustrerade chefer som hamnar i omöjliga situationer klämda mellan ledningen och de anställda. Detta går att göra på bättre sätt, om resurserna finns.

Det säger mycket om ett samhälle hur väl man klarar att ta hand om varandra. Hur tar vi hand om äldre, de som blir sjuka, de som inte klarade skolan. Det är inget annat än skamligt att socialnämndens verksamhet i så många år pressats genom underbudgetering. I vår budget ser det annorlunda ut. Vi lägger de resurser som behövs för en välfungerande socialtjänst.

För oss är det tydligt att vi behöver en statlig politik som omfördelar resurserna i samhället från de rikaste till de gemensamma behov som finns, främst i kommuner och regioner. Vi vill se en skattepolitik som beskattar höga inkomster, kapital, arv och förmögenhet. Detta är vårt huvudalternativ till en ny ekonomisk politik. Men nu bedrivs tyvärr inte en sådan politik på nationell nivå, och då höjer vi hellre kommunalskatten än äventyrar välfärden. Vi höjer hellre kommunalskatten än att beskatta LKF:s hyresgäster. Så kan vi säkerställa en generös välfärd, skola och utbildning med kvalitet, precis så som lundaborna förväntar sig att det ska vara.

Sist men inte minst, Lunds kommun har erkänt klimatnödläge. Det är bra att vi erkände det offentligt – för det är sant. Men vi MÅSTE vara beredda att anpassa våra beslut utifrån detta. För mig är det obegripligt att vi som kommun inte protesterar mot Trafikverkets planer på att bygga ut E22. Istället är vi glatt delaktiga i att klämma in ytterligare en avfart vid Ideon och därmed bidra till ökad trafik, buller och utsläpp. Det är motsatsen till att arbeta för ett hållbart samhälle som Philip Sandberg nämnde att han vill göra. Vi i Vänsterpartiet stryker den avfarten ur vårt förslag till investeringsbudget. Vi väljer ett jämlikt, jämställt och klimatsmart Lund.

Uppdaterades: 25 nov 2020